Så nu börjar vi räkna ner.

Det börjar också hända lite grejer som ex i tisdags så jag var på första träffen med aurora gruppen och gud vad skönt att ha någon som tar min rädsla på allvar och ska göra vad det kan för att göra förlossningen så positiv som möjligt för mig.

Jag berättade vad jag känner och hon skrev till journalen. Jag ska dit på ett par samtal till inklussive ett besök på förlossningsavdelningen så det känns tryggt.

Sputnik gör verkligen skäl för sitt smeknamn för den senaste tiden har det inte varit lugnt i magen han/hon har hållt på 24/7 känns det som så sömn vad är det??

Han/hon har hittat sin favorit plats och det är att trycka eller sparka på höger revben. Så jag är rätt öm där för vänster sida rör han/hon inte. Pappa fick sig ett par sparkar i ryggen me när vi låg o gosa i sängen innan läggdax.

Vi har även varit med mormor och morfar  i ullared och gjort riktiga fynd tack för en trevlig dag.

Imorgon torsdag ska vi på MVC igen så jag kommer skriva om det me samt nästa vecka drar föräldragruppen igång.

Var det dax för min sockerbelastning då ett par i min släkt har diabetes och jag gått in i V29. Jag var riktigt nervös för detta dels för att jag inte skulle få äta något på hela morgonen och även för resultatet.

vi kom dit kl 8 på morgonen och vägdes och blev stucken hade då 5,1 i blodsocker och mådde riktigt illa av hunger.

Sen var det bara att dricka denna goja, 4dl skulle ner inom  5 min så första glaset halsade jag utan problem men började känna mig mer illamående, andra glaset väntade jag med enligt direktiv ett par min.

När resten skulle ner tog det mot direkt men ner skulle det så det var bara att svälja och se glad ut men jag lovar hade jag fått en klunk till hade det kommit upp igen.

När detta väl var nere så började väntan. Två timmar skulle jag va där i väntan på nästa prov som visade ett toppen värde på 5,5 så alla var nöjda. Som tur va följde Denny med in och hjälpte mig genom detta.

Vi hade också tid till barnmorskan så det var mätning av magen som såg bra ut och sen skulle vi lyssna på hjärtat och fick då höra första sparken.

Jag det är sant sputnik tyckte tydligen inte om att hon körde mikrofonen över magen så han/hon tog satst och sparkade rakt i mikrofonen. Inte ens barnmorskan kunde hålla sig för skratt när hon hörde det så det blev ua på fosterrörelser.

Vi satt också och pratade om bälte då jag fått problem med foglossning och har ibland så ont att jag knappt kan gå. 

Så när de äntligen släppte iväg mig bar det raka spåret till Mc Donalds fär att få mat i magen där bjöd vi min mor på maten som tack för att hon följt med och passat våra nyopererade hundar under dessa timmar jag var på MVC.

Sen gick vi lite i Ljungby centrum  innan vi körde till Älmhult för att kolla upp bälte och jag hade tur jag fick ett med en gång och jisses vilken skillnad det gjorde inte alls lika ont med det på.

Till slut hamnade vi i Osby där päronen bor så vi åt middag och hade trevligt innan vi helt utmattade åkte hem. Så tack mamma för en trevlig dag.

Kommer snart att skriva lite oftare för nu kommer snart föräldragruppen igång samt ett möte med aurora gruppen i växjö.

Var på återbesök hos MVC i måndags och det såg riktigt bra ut hade gått ner 2 kg och med det förbättrat mina värden speciellt sänkt blodtrycket så de var riktigt nöjda.

Lyssnade på hjärtljudet igen och vilket härlig ljud att höra. Är nu i 6:e månaden och kulan börjar synas mer och mer.

Har än så länge bara förstört 3 saker med magen hemma och 2 på jobbet men jag har en känsla att det kommer bli mer. Är ju inte riktigt van vid att ha en mage i vägen. 

Sputnik gör verkligen skäl för sitt namnför jisses vilket liv det är ibland. Får alltså sparkar som både gör ont och som får hela magen att flytta sig.

Våran minsta hund som innan älskade att vila på min mage går nu stora omvägar om jag sitter i soffan på kvällen. Hon har fått ett antal sparkar i häcken när hon sovit så jag e inte så poppis nu.

Mallen vi har har fått för sig att snorkla i navlen på mig så jag vet inte om han försöker kommunicera med bebisen på det viset. Terven han bryr sig inte så värst är bara lite nyfiken på boobsen som läcker hej vilt lite titt som tätt.

Snart ska vi på bröllop så det ska bli kul att trycka ner magen i en finare stass hoppas den passar bara.

Magen växer och frodas så gör även bebisen som nu har fått smeknamnet sputnik av mig.  Vi är nu i vecka 23.

Har börjat arbetspröva nu 3 dagar i veckan och 3 timmar per gång klarade en vecka utan bekymmer men nu har jag fått sådan grym värk i rygg och bäcken så ibland undrar jag om jag har en kniv inkörd i skinkan. Det är så det känns i alla fall. Men men jag biter ihop och gör det bästa av sistuationen är bara lite envis av mig så jag kanske vilar för lite på jobbet.

Hemma röjer vi för fullt me för att bli av med allt överflöd så för det mesta så är jag arbetsledare medan Denny får slita järnet men vi tycker båda det är så skönt att bli av med skiten.

Barnrummet är snart helt klart bara sängen och sputnik som saknas.

Måste få berätta me det är det häftigaste jag sett än så länge. Satt nämligen i soffan och halvslumra medan jag titta på tv när det blev ett sjuhelsike liv i magen. Jag lyckades titta på magen precis när den rejäl spark kom och såg då hela magen förflytta sig till en stor upphöjning.

 Med andra ord:  Jag såg första sparken. Det var häftigt. Nu försöker jag bara få Denny till att lyckas se det me men det är svårare

Har inte så mycket att blogga om just nu därför är det så långt mellan inläggen.

Men jag är nu i vecka 21 och magen växer.

Släkt & vänner har väldigt svårt att låta bli magen. Det klappas hej vilt på den.

Det är kul när ens föräldrar eller syskon gör det men när mostrar och kusin fruar som man inte träffar så ofta kommer och ska klappa så känns det lite väl konstigt. Men det är väl så det kommer bli de närmsta månaderna.

Bebisen börjar nu få kraft i sina sparkar höll mig vaken i natt bla med riktiga klacksparkar så magen ryckte till. En annan gång var det riktigt hårda sparkar på ena sidan så jag fick ett svagt svagt blåmärke på den sidan dagen efter .

Denny  har me börjat känna sparkarna lite lätt och tycker det är kul att klämma och buffa på magen för att få respons. 

I slutet på månaden ska vi på återbesök hos barnmorskan spännande. Ska försöka få tid till aurora gruppen me för jag har vissa rädslor inför förlossningen så barnmorskan skulle skicka oss till dem i växjö.

Var en otroligt mäktig dag. Jag har nog inte gråtit så mycket när jag titta på en skärm som jag gjorde igår.

Vi fick nämligen se vår lilla böna för första gången igår... vi var på ultraljud. Det är en livlig krabat kan jag lova för det var svårt att få till bilderna för bebisen låg aldrig still utan det var sprattel och vinkningar till höger och vänster samt lite moonande när de skulle mäta lårbenet.

Men vilken känsla att se vår efterlängade bebis det slår nog allt. Men gud vad svårt att se med ögonen fulla med tårar. Fick torka lite då och då för att se skärmen fast det var inte bara jag som grät, Denny fällde ett par tårar han me .

Det konstaterades att jag är i vecka 18 och bebisen räknas ploppa ut 16/11-09. Personalen var hur goa som helst och vi fick med oss 6 bilder hem så de ska vi vårda ömt nu.

Så nu går vi omkring på små rosa moln och ser fram emot att få träffa vår böna men det är ju några månader till dess så vi får stå ut och mysa med magen istället.

I måndags vad vi på återbesök på mvc för att lyssna på magen. Nervös var jag som bara den var rädd för att allt skulle va en inbillning och jag inte är gravid.

Men vi kom dit kl 8.00 och kom in på samtal där jag fick reda på min blodgrupp och svaren på blodproven som tog på första träfffen och allt såg bra ut.

Sen var det dax att lägga sig på britsen och få en riktigt kall gel på magen hon letade en bra stund och jag blev ännu mer nervös.

Men hon sa då att första gången kan det ta tid att hitta hjärtat och precis när hon sagt det hörde vi det. Ett litet hjärta som slog super fort. Denny spelade in det på mobilen för att kunna föreviga vårt barns första ljud.

Jag kan lova det var svårt att hålla tårarna borta lika så för Denny. Vi blev båda besvikna när hon tog bort maskinen från magen och hjärtat försvann. vi ville ju lyssna mer.

När vi gick därifrån kändes det som vi svävade på små rosa moln (i alla fall jag) det var en mäktig upplevelse så nu har vi något att suga på till ultraljudet.

Innan vi körde vidare träffade vi mormor (min mamma) så hon fick lyssna på inspelningen och även hon blev rörd. När vi kom ner till Osby och Denny återgått till jobbet var det morfar (min pappa) som fick lyssna och han tyckte det lät som en skock skenande hästar.

Även farmor (min svärmor) blev glad när vi spelade upp det över telefonen.

Känns så skönt att alla runt om oss är glada för vår lilla växande skrutt det stärker oss oehört mycket ska ni veta så tusen tusen tack för erat stöd.

Jag skrev i bloggen får försöka bättra mig.

Magen växer och börjar jämna ut sig i en rund form och kläderna blir mindre och mindre. Även livet i magen ökar, fick höra att det som jag trodde var gaser som bullrar konstant i 5-10 min utan uppehåll kan vara foster rörelser jag känner.

Jag började känna mig onormal och grunnade på om man verkligen kunde ha så mycket gaser som far omkring.

Denny försöker känna när det håller på som värst men utan resultat. Men nån gång kommer han få en rejäl klackspark av knodden.

I fredags  åkte Denny  på  hv-övning och på lördagen låg han på halmstad sjukhus med hjärnskakning. Dårarna på sjukhuset släppte han kl ett på natten så han var hemma halv 5 på morgonen och såg ut som sju svåra år när han kom innanför dörren.

Han är nu ledig från jobbet denna vecka så han får krya på sig. (skallen dunkar rätt bra även idag)

Vi ska ju ha kalas för Denny och pappa på torsdag och mitt största dilemma är att hitta finkläder som passar. Antingen så sitter det som korvskinn över magen eller så håller brösten på att spräcka tyget. Men något ska jag väl få på mig. 

Har med andra ord konstaterat en sak..... en ny garderob är ett måste.